Jag har fått en lillhusse! Han är jätteliten. Eller rättare sagt - han VAR jätteliten. Nu är han bara liten. 
Han kom i juni 2011 och har tagit rätt stor plats för att vara så liten. I början tyckte jag att han var spännande och lite konstig, nu har jag börjat vänja mig. Bryr mig inte lika mycket när han kommer och “bankar” med sina små händer på min bädd, förutom när jag sover för då blir jag lite rädd och irriterad (hur sjutton ska jag veta om det är en katt eller om det är han!?). Får nog lära honom ett kodord så småningom…
Jag har varit hemma med matte och lillhusse i över 9 månader nu. Ibland har matte lämnat mig hos “moster” på jobbet, och då har jag saknat matte jättemycket! Inte så konstigt nu när jag varit tillsammans med henne så länge… Matte säger att jag får sluta vara så “mattedinkig”. Undrar hur hon menar då?
Puss,
Ida
Jag har varit med husse och matte i Hökensås och bott i stuga. Husse fick det som födelsedagspresent av matte, ett helt paket med stuga, fiskekort, frukost och middagar. Det där med fiske tycker jag är lite spännande. Fast allra helst vill jag bada och plaska i vattnet, men det fick jag inte. 
Matte säger att jag blöter ner regntäcket och bara kommer att frysa eller få fiskedrag i tassarna. Så då piper jag lite extra, i ren protest. Det blir ju liksom inte mindre roligt av att de står någon meter bort och kastar grejer i vattnet!
Husse fick upp en fisk, och jag var med och hjälpte till att håva in den! Matte håvade och jag snokade. Jag sov lite extra gott på nätterna i stugan, all frisk luft tar liksom musten ur en…
När vi var på väg upp till stugan stannade husse bilen vid en matlucka. Han fick en massa goda grejer ur den luckan. En sån vill jag ha hemma! Då skulle jag beställa ett paket Dentastix, extra large, med kycklinggelédip och kattmatsströssel, och ett grisöra till efterrätt (för det får jag aldrig hemma). Snälla husse, snälla… Kan jag inte få en sån lucka?
Nu har husse och matte börjat jobba igen, så nu är vi på kontoret alla tre. Jag kurar ihop mig på golvet på mattes poncho och lyssnar på knattret av tangenter och husses samtal…
Puss,
Ida
I helgen har vi varit i Skåne igen och tränat och tävlat. Simrishamn åkte vi till på fredagen, och det var både matte och husse som packade bilen (och Spike följde med)! När vi kom fram träffade vi Therese och hennes Beda och Dimma, och Silow (mattes jobbargranne). Lite konstigt att se honom där, han brukar ju alltid vara på jobbet, eller hemma hos mig. Silow försöker alltid sno mitt torrfoder, så jag har lite blandade känslor för honom. :-/
Matte och Therese och vi fyra hundar åkte sen till Simrishamns Brukshundklubb och hade lite mysigt med en massa andra vovvar och mattar/hussar. Vi tränade lite också. “Rallycamp” sa matte att det hette. Undrar vad det betyder egentligen, för vi campade ju inte alls där? Istället bodde matte, Spike och jag med husse i ett rum nån mil därifrån. Helt okej sa jag när matte kastade täcket på mig. Jag bara bäddade där istället för på sängen. Huvudsaken är väl att man har nåt mjukt att ligga på? På natten åskade det jättemycket. Inte för att jag bryr mig, men Spike ålade skakande in under sängen. Tönt.
Lördagen var vi hela dagen på brukshundklubben och tränade. Matte hade anmält mig till en problemlösningsclinic. Hon sa att jag “sackar efter” när vi går fot. Pyttsan heller sa jag! Det är ju bara när det är tråkigt! Eller när jag är trött… Jag visade minsann hur fint jag kunde gå fot, och matte blev nästan lite irriterad på mig för att jag gick så fint. *fniss*
På eftermiddagen börjarde det åska, och dessutom var det skytteträning några meter från klubben, så farbror Spike fick BC-bryt och blev okontaktbar. Bara att lägga ner träningen med honom och gömma honom i tältet vi satt upp. Jag fick köra lite agility och visade mina framtassar i både slalom och hinderkombination. Till och med Therese (som ju var vår instruktör på nybörjarkursen) tyckte att jag var duktig. Fast matte fick lite skäll som vanligt, hon är ju sååååååååå långsam när hon springer, så jag måste hela tiden vänta in henne… Tänk om hon kunde äta lite mindre godis och vara ute och springa lite mer, så kanske hon kunde hänga på lilla smidiga mig? Då tror jag nog att vi skulle kunna bli ett rätt bra team.
På söndagen var det tävling. Matte fick ägna jättemycket tid åt att peppa upp farbror Spike som fortfarande var lite rädd sedan lördagen. Fattar inte varför han bryr sig? När det smäller händer det ju bara roliga grejer? Eller? Jag blev hur som helst otålig och lite pipig när jag inte fick göra nåt. Och sen helt plötsligt skulle vi in och tävla! Jag var med på de första 4-5 skyltarna, men sen tröttnade jag. Resten av tiden fick jag ägna åt att försöka lugna matte som bara blev mer och mer stressad och otålig. Matte är så dålig på att läsa lugnande signaler! Varför denna brådska? Hur som helst kom vi i mål på 82 poäng, och jag är nu uppflyttad till avancerad klass. Givetvis borde jag ju börjat där från början, men det finns ju de där dumma reglerna om att man måste bli godkänd i nybörjarklass och fortsättningsklass först… Onödigt för såna som mig tycker jag!
Farbror Spike gjorde ett jättebra lopp sa matte, men hon klantade till det (som vanligt) så de fick bara 86 poäng. Det var Spikes fjärde runda i avancerad klass. Han är rätt bra faktiskt. I september ska matte tävla med honom i Riksmästerskapen. Då blir det den kommande mästarklassen. Spännande… Hoppas jag får följa med! 
Matte säger att vi ska ta det lite lugnt med rallylydnaden nu och fokusera mer på agility, freestyle och viltspår. Låter bra tycker jag. Annars kan vi ju alltid fokusera på att mysa i soffan..?
Puss,
Ida
Nu var det LÄNGESEN jag skrev nåt! En liten uppdatering kanske är på sin plats…
Jag är numera en Champinjon (sedan i lördags) och är mycket stolt över detta faktum. Givetvis förväntar jag mig lite extra respekt av katterna där hemma (japp, de är FYRA nu, Trixan och tre ungar) nu när jag har papper på att jag är finare än dem. Kattungarna verkar inte bry sig utan attackerar som vanligt, och jag får gömma mig jämte matte i soffan så jag inte blir översprungen och klöst. Trixan försöker fortfarande att sno min mat, trots att jag är Champinjon, så jag måste nog fråga matte vad det där med Champinjon egentligen ska vara bra för när katterna ändå inte bryr sig!?
Förresten tyckte jag nog bättre om kattungarna när de var små och försvarslösa. Då kunde jag slicka på dem utan att bli klöst på nosen. Numera går de ju runt med dödliga vapen allihop! Nej, tacka vet jag tiden då jag pressade mig in i deras lilla kartonglåda och myste… Matte tyckte inte om att jag var där inne, så jag fick skynda mig in i lådan när hon var tillfälligt ur synhåll.
Jag har gått agilitykurs under våren, och jag var som vanligt en stjärna. Tyckte jag i alla fall. Hur lätt som helst att springa i tunnlar, hoppa hinder, gå på bom och sånt, om matte bara kunde hänga med mig lite bättre och sluta vifta med händerna! Hon stör min koncentration med sitt viftande och pratande, och eftersom hon inte kan springa lika fort och lätt som jag måste jag ju vänta på henne. *suck* Kursledaren fick säga till henne en gång att sluta prata och vifta och bara springa, och då gick det ju mycket bättre! Pinsamt matte… pinsamt…
För några dagar sedan var jag med matte, morfar och Spike i Oxie på rallylydnadstävling. Jag skulle inte vara med och tävla, utan bara heja på, men så ångrade jag mig lite och tänkte att “va tusan, jag kan ju lika gärna visa vart skåpet ska stå när jag ändå är här”. Lyckades övertyga matte om att efteranmäla oss till fortsättningsklassen (det var inte helt lätt, men till slut sprang hon iväg på banvandring och efteranmälde oss). Gick in sist av alla och gjorde en lagom bra runda. Räknade lite på poängen och tänkte att det bör nog räcka, och det gjorde det! Jag vann! Eller *hrm* jag menar… VI vann! Så nu slipper matte köpa mat till mig på ett tag. Jag ser alltid till att vinna lite när det börjar sina i matskåpet. 
Nu är jag hemma med husse och har semester. Det är jobbigt att arbeta, så jag förtjänar att vara hemma lite grann. Matte sitter fortfarande på jobbet och sliter, men nästa vecka ska hon vara hemma igen.
Till helgen blir det utställning i Champinjonklass i Tvååker, och helgen därpå är det rallylydnadscamp i Skåne. Då ska husse och farbror Spike med (och några till). Farbror Spike blev förresten rallymästare i avancerad klass i Oxie! Rätt bra gjort, men nu får han snart se upp, för här kommer jag!!!
Puss,
Ida
PS: Här är en bild från i lördags när jag blev Champinjon! Kolla rosetterna - fyra stycken!!! DS
I lördags hade moffa och matte kurs i kantarellsök för lagottoklubben Kungsbacka/Borås. Jag fick vara med ute i skogen med allihop och leta kantareller jag också! Och tillråga på allt var det HUSSE som tränade mig!!! Vi var ett riktigt stjärnteam - jag med min arbetsiver och effektiva nos, och husse med sitt lugn och sitt metodiska upplägg. Matte var nog rätt stolt över oss, faktiskt. Jag hoppas att det blir fler träningar med husse. Han är lite mer avspänd än matte liksom… 
På lördag har Södra Älvsborgs Kennelklubb sitt KM i rallylydnad. Jag fick vara med på planeringen igår och se medaljerna, men tyvärr får jag inte vara med och tävla. Matte ska ju döma, och moffa ska också döma. Jag får väl vara med mommo i sekretariatet och vakta resultatlistan!
Zelle ska vara med, och imorgon fyller han 2 år! Får INTE glömma att gratta honom, både på hans hemsida och med en puss när vi ses på lördag. Hörde dock rykten om att han sniffat efter andra tjejer??? Det måste jag nog ta och kolla upp lite närmare…
Imorgon ska jag vara hos fammo igen. Kanske sitta och kika på när faffa och hans “kumpan” jobbar med ved eller annat på gården. Då kan jag sitta i dörröppningen och bara titta - fram och tillbaka… *mmm*
Puss,
Ida
Kantarellsök
Redo att söka
I söndags var det spännande… Matte och moffa var nere i Skåne och examinerades som rallylydnadsdomare! Matte var först ut med avancerad klass och fortsättningsklass. Mommo och jag höll ett vakande öga på henne där vi satt i solen vid husväggen. Hon kilade runt och byggde och stegade och flyttade skyltar hit och dit. Efter 16 team och två banor var matte klar och fick dela ut priser. Nu var matte auktoriserad rallylydnadsdomare! Undrar om det betyder att jag aldrig får tävla rally igen….?
Moffa byggde sin nybörjarbana och dömde sen ungefär 13 team. Matte var jättenyfiken och stod och lyssnade när han dömde. Sen fick han också dela ut priser och bli auktoriserad. Duktiga de är!
Själv är jag uppflyttad till fortsättningsklass i rallylydnad - nybörjarklassen var ju så himla enkel för en stjärna som jag! Farbror Spike är uppflyttad till avancerad klass, men det måste väl uteslutande bero på att han fick ett försprång på några tävlingar då jag var för ung? Eller? Spike är förresten skadad för tillfället och får inte springa omkring och leka med bollar å sånt. Som den stirriga BC han stundtals är tycker han att det är jättejobbigt och jättejättetråkigt. För min del är det rätt bra, för nu får jag ha bollarna lite mer för mig själv! Fast jag tycker ju synd om Spike också när han haltar omkring…
Nu när matte och moffa är domare ska de ha tävling. Egentligen är det två stycken - ett klubbmästerskap på SÄKK för medlemmar, och sen en öppen rallylydnadstävling den 10/10 på mattes och mosters brukshundklubb Elfsborg. Det är mattes och mosters företag Svenskt Hundcenter som ska anordna den. Hoppas det kommer många team. Fast jag vet att Zelle kommer i alla fall…
Puss,
Ida
Jag är ingen bedlington längre - jag är en nakenhund!!! Matte har skickat iväg mig till kennelmatte och nu har jag ingen päls kvar… Eller tja - nästan inte i alla fall.
Det är faktiskt riktigt skönt att slippa allt borstande och kammande och plockande i pälsen. Visserligen kliar det lite grann, men det kan det väl vara värt? Matte kände nästan inte igen mig när vi träffades efter klippningen, inte husse heller faktiskt. Men jag är ju alltid söt - med eller utan päls så det spelar ingen roll. En del hundar tycker att det är lite skämmigt att bli av med pälsen, men inte jag inte! Den där jobbiga pälsen är ju bara i vägen när man är i skogen och rusar runt. Matte är också glad över att jag är lite pälsfattigare, för nu kan vi gå i skogen och spåra och ha roligt utan att ägna 30 minuter åt att plocka bort grenar ur pälsen när vi kommer hem.
Igår började matte och moffa med två rallykurser - en nybörjarkurs och en fortsättningskurs. Mommo och jag gick en promenad ner till klubbhuset och sen fick jag vara med och leka lite. Matte tyckte att jag kunde visa några av skyltarna, men jag var mest inställd på bus. Att springa i sanden så det skvätter och kittlar i trampdynorna är bra mycket mer intressant när man är på bushumör…
Idag har jag varit hos fammo och faffa, och ikväll ska jag och matte mysa för oss själva (nåja, katten Trixie kommer väl att försöka sno mattes knä kan tänkas, men det kan väl gå för denna gången). Husse ska ut på nåt med sitt jobb. Affe vårk tror jag det hette? Hoppas att det innebär att han kommer hem med godis… *mmm*
Puss,
Ida
Ojojoj… Nu var det längesen matte hade tid att skriva något åt mig! Det blir mycket att sammanfatta…
Jag har varit med på två rallylydnadstävlingar till sedan matte fick sitt berömda hjärnsläpp:
24 maj var vi nere i Söderåsen igen (där matte tävlade första gången med farbror Spike), fast nu var vi inte i ett kallt ridhus, utan ute på en gräsplan. Jag tänkte att jag skulle ge matte en chans till revansch, så jag gick jättefint och vi fick 92 poäng och hamnade på en 5:e plats! (Vi slog farbror Spike - pilutta dig!!!) Matte var väldans nöjd med mig, och det förstår jag ju.
3 juni åkte vi ner till Halmstad på en kvällstävling. Det var fint väder och jag var jättebusig. Ville faktiskt inte alls hålla på med nån fånig bana med skyltar och skräp. Två gånger trampade matte mig på tassarna - TVÅ gånger! - och då tröttnade jag på henne och gav igen genom att nafsa henne i byxbenet genom hela högerspiralen så hon tappade bort sig. Det kunde hon gott ha! Trots det slutade vi på 83 poäng, och det var mitt andra godkända resultat. Ett till och sen blir jag uppflyttad till fortsättningsklassen!
I Halmstad gjorde matte och farbror Spike debut i fortsättningsklassen. Farbror Spike var supertaggad och “voffade” några (8) gånger på banan, så tyvärr fick de några minuspoäng. Men de slutade på 91 poäng i sin debut! Grattis matte och farbror Spike, det var faktiskt riktigt bra!
Matte och Spike har tävlat en gång till i rallylydnad fortsättningsklass, och denna gången var det i Oxie. Där kom de 2:a på 94 poäng.
Sista helgen i maj debuterade jag i öppet spår. Det var en superdupervarm dag och alla flämtade som tokar, och då ska matte dra ut mig i skogen och leta skank! Tja, inte mig emot… Jag jobbade som besatt i över 30 minuter innan jag hittade skanken som tant domare hade gömt. Och innan dess small det rejält också - jättespännande! Jag rusade fram till platsen där tanten skjutit, men det låg inget där…? Då förstod jag att det hon sköt måste ha sprungit vidare, och mycket riktigt - 70 meter längre fram låg skanken! Jösses så trött jag var då. Orkade nästan inte gå, men jag måste ju bära skanken hem i alla fall… Matte blev glad, för vi fick ett förstapris!
Två utställningar till har vi också hunnit med. Matte tycker ju att jag är så fin, så hon vill släpa med mig överallt och visa upp mig. Tyvärr gillar jag inte att bli badad och klippt (vilket är ett måste innan en utställning), så matte har lovat att vi ska ta det lite lugnt med utställningar ett tag framöver. Jag misstänker att hon istället har något annat i sikte då hon plötsligt börjat träna “fot” och “ligg” och sånt med mig… Hon är lurig, den där matte… Jättelurig…:-P
Första utställningen var i Vänersborg, och där blev jag 2:a bästa tik med CK. Den andra utställningen var i Borås (hemmaplan!), och där blev jag BIM och fick mitt tredje CERT. Matte var så nöjd så. Såklart. Jag var mest nöjd när vi var klara!
Puss,
Ida
I helgen var det full fart kan man säga. På fredagen var jag hos mormor och morfar, vilket var jättekonstigt för jag brukar ju alltid vara hos farmor och farfar på fredagarna! Ännu konstigare var att Spike var där, och både matte och husse kom dit på kvällen… Det brukar ju vara matte som hämtar mig? Tydligen skulle vi inte åka hem, i alla fall inte jag och matte, utan vi stannade över och sov i källaren. När solen knappt orkat upp på lördagmorgonen väckte matte mig och jag kisade lite avvaktande på henne - vad sjutton skulle vi göra uppe så här tidigt? Efter morgonpromenad med morfar och Spike och en lättare frukost hoppade vi allihop in i bilen och åkte iväg. Jag var fortfarande trött (det var ju JÄTTEtidigt) och kurade ihop mig i bagaget, men farbror Spike satt upp nästan hela vägen till Linköping. Han är så typiskt BC och ska alltid hålla koll på allting! Som om han skulle kunna valla bilarna eller nåt… *hmm*
Framme i Linköping var det spännande. Mycket dofter, många hundar och människor. Vi snokade omkring en stund och sen satte vi oss för att fika. Vädret var härligt och solen sken utan att vara för varm. Vi fick vänta ganska länge innan vi anmälde oss i sekretariatet och fick gå banan, men under tiden övade vi lite rally och tittade på andra ekipage som tävlade i gruppen före. Det var också en utställning bredvid rallybanan.
Efter att morfar och matte gått rallybanan tillsammans med domaren var det dags för morfar och Spike. Det gick jättebra för dem och även om Spike fick ett eller annat BC-släpp så var det inga stora missar. De är ett stiligt ekipage - morfar och Spike!
När morfar och Spike var klara var det min och mattes tur! Min första tävling… Matte var nog lite smånervös, men jag var uppmärksam och satt som ett litet ljus vid mattes sida. Ibland tyckte jag att det var lite långsamt eller att det tog lång tid mellan belöningarna (en hel bana utan godis!) så då hoppade jag lite uppfordrande mot matte, inget som störde eller så - utan bara för att påminna henne om att hålla korven redo när vi var klara. Jag gjorde mitt allra bästa och vi var så duktiga jag och matte, ända tills hon fick hjärnsläpp innan sista skylten… Mitt i banan råkade jag trassla in mig i kopplet och det gjorde mig väldigt störd och irriterad. Till slut hade jag kopplet snott runt hela mig och kunde knappt gå, då rättade matte till kopplet och råkade ta i mig. Vi blev uteslutna!!! Jösses vad matte var arg på sig själv sedan. HUR kunde hon vara så dum??? Jag hade ju gått så fint!
Efter ganska lång väntan fick vi reda på hur det gått. Matte och jag fick ett hederspris för att vi utmärkt oss under tävlingen (det var för att jag och matte var så duktiga innan matte fick hjärnsläpp). En liten tröst nu när vi blev uteslutna. Morfar och Spike fick vänta länge på att bli uppropade (!) för de hade hamnat på en 5:e plats på 91 poäng! Jippie!!! Jag hörde senare att matte, mormor och morfar sa att om inte vi blivit uteslutna hade vi fått 93 poäng och blivit placerade. Dumma matte… Fast jag gillar henne ändå… Särskilt när hon ger mig god mat!
Vi var på det stora hela nöjda med dagen, och tävlingen var jätterolig och väldigt bra arrangerad. Dit åker vi gärna igen!
På kvällen när vi kom hem sov jag hela tiden. Jag var så trött så trött. På söndagmorgonen fick jag bada och fönades efter morgonpromenaden. Hua mig! Jag HATAR att bada och fönas! Tydligen skulle jag på en utställning, för matte packade mitt utställningskoppel, tossorna åkte på när jag skulle ut och kissa i det blöta gräset och matte tog med sig sin utställningskavaj.
Vi åkte och hämtade mormor och åkte sedan till klubben. Där var morfar, men han hälsade knappt på mig. Matte förklarade sen att det är för att min päls inte ska bli rufsig - jag måste ju se mitt bästa ut för domaren! Det var jättefint väder på söndagen också, och det gjorde inte så mycket att vi fick vänta en stund. Jag låg mest och sov på en filt på gräset. *zzzz*
Jag var ensam bedlis för dagen och efter att ha fått en 1:a och ett HP blev jag således BIR. Därmed blev det mer väntan på gruppfinalen. Under tiden kom Zelle och hälsade på, men inte ens honom fick jag pussa - matte var sååå orolig för min päls…
Gruppfinalen var spännande och jag och en amstaff slogs om förstaplatsen. Den fick jag! Matte blev superglad! Jag var mest uttråkad. *hihi*
I BIS-finalen (min första BIS-final som junior) blev jag 3:a. Vi fick jättemycket priser och matte, mormor och morfar var så glada så. Äntligen fick jag mysa med folk, för nu behövde jag inte vara fin i pälsen längre!
Allt som allt - en lyckad helg!
Puss,
Ida
Vilket äventyr jag har varit på! I söndags drog matte, mormor och morfar med mig till min hemstad Lerum, fast vi åkte förbi infarten till mamma och pappa och kennelmatte och fortsatte på andra vägar. Målet var Lerums Brukshundklubb och vad matte kallade “MH”. Vi skulle vara där kl. 7.45, men sen fick vi gå och vänta heeeela dagen innan jag fick gå den roliga banan. Så spännande det var!
Först gick jag och matte fram till en tjej som kände och klämde och gick en liten sväng med mig. Det var nästan som vid utställningar fast utan bad och klipp. Sen började matte leka med en trasa, och det var ju skoj! Matte kastade trasan till tjejen som klämt och hon kastade tillbaka till matte. Efter en stund fick jag hämta trasan och då bar jag den till matte som blev glad. Tjejen ville leka lite med mig också, så då gjorde vi det.
Efter leken fick jag syn på en mjuk sak som flög iväg i sicksack över vägen. Jag väntade ivrigt på att matte skulle släppa halsbandet och for sedan efter mjukisen. Lite konstig var den där saken så jag stannade efter en stund och skällde lite på den innan jag sprang tillbaka till matte. Tjejen, matte och jag gick fram till mjukisen och jag fick nosa lite. Skoj, tyckte jag, och bet i den. Tyvärr fick jag inte ta med den tillbaka… Till min glädje gjorde vi om samma sak igen, så då sprang jag ända fram till mjukisen och tog med den tillbaka till matte.
Efter jakten gick matte och ställde sig i en träddunge och bara stirrade. Jag kunde inte gå någonstans, så jag satte mig ner efter en stund och kollade vad matte stirrade efter. I 3 hela minuter var vi där och stirrade, och jag såg inte något intressant alls! Konstiga matte…
När vi gått en liten bit sprang det omkring en jätteotäck figur i skogen och kastade något. Jag skällde som besatt för att försöka skrämma figuren, och jag lyckades rätt bra för figuren gömde sig bakom ett uppspänt skynke. När matte släppte halsbandet for jag iväg, skällandes och hoppandes. Jag var inte säker på att figuren försvunnit så jag stannade halvvägs. Plötsligt dök figuren upp och började prata med mig. Leka??? Inte jag inte! Matte och tjejen kom fram till mig och vi gick tillsammans fram till figuren (jag skällde och var väldigt misstänksam). Det var ju bara en av figuranterna, såg jag när vi kom fram! Äsch då, sa jag, och gick iväg för att snoka lite i skogen istället.
Vi promenerade vidare på den spännande banan, och rätt som det var flög något fladdrigt och blått upp framför nosen på oss! Uuuuuuuuuu vad arg jag blev! Så får man ju inte göra! Matte blev så rädd (?) att hon frös mitt i vägen och bara glodde på det som dykt upp. Jag höll mig någon meter bakom och skällde ut saken efter noter! Plötsligt gick matte fram till saken och ställde sig nära den, och då gick jag också fram och nosade lite. En overall var det. Gud så fånigt… Sen gick vi två vändor förbi overallen, men då var den ju inte farlig längre så jag struntade i den.
Nästa sak att hända var när jag och matte gick på stigen, och när vi nästan gått förbi ett dike lät det jättemycket skrammel vid sidan av oss. Jag hoppade ett steg framåt och kastade mig runt och ner i diket för att kolla vad det var som lät. En kätting och några metallflaskor låg där på en stor tvättbräda. Spännande! Matte gick tillbaka med mig och sen gick vi på promenad förbi diket igen. Fort som ögat var jag nere och gick på tvättbrädan. Jag undrade om det skulle gå att leka med metallflaskorna, men matte drog med mig därifrån.
Det som hände härnäst är så otäckt att jag nästan inte kan berätta. Jag och matte stod på en äng när två stora vita spöken började närma sig oss från två håll. Till en början gjorde jag mitt bästa för att låta arg och mota dem på håll, men de kom bara närmare och närmare! Jag backade bakom matte och sen fortsatte jag att backa och backa och backa… Modiga matte stod kvar och stirrade ut spökena! Sen gick hon fram till ett av dem och ställde sig alldeles intill och pratade med spöket. Huh! Jag kom inte fram förrän matte satte sig på huk, och då såg jag ju att det var den där dumma figuranten igen… Matte tog av luvan på det andra spöket också, och det var en figurant det med. Jaha ja - inget värre, tänkte jag och snokade lite.
Det sista som hände var att jag, matte och tjejen lekte på en plätt bland träden. Jag hämtade trasan till matte igen och sen lekte bara hon och jag när det small. Hoppsan, sa jag, och tog ett skutt åt sidan. Så högt det lät! Matte fortsatte leka, så då gjorde jag det med. Det small igen, men då struntade jag i det. Efter leken kopplade matte mig och stod alldeles stilla, så jag satte mig jämte henne. Två gånger till small det och jag tittade lite undrande efter gubben som sköt hela tiden. Skulle han träffa rådjuret snart eller?
Efteråt var jag trött och sov hela kvällen. Men kul var det!!!
Puss,
Ida
